Som det står i rubriken, så är mitt liv över...

Det ända som jag hade på mina tankar är nu upplöst. Seremedy är borta.

Mitt liv är över. Jag kan lika gärna slänga mig framför ett tåg.

Men det tänker jag inte göra... för det finns fortfarande en sak att leva för. YOHIO.

Jag tänker vara stark för hans skull.

OCH NI SOM TYCKER ATT DETTA ÄR FÅNIGT, KAN DRA ÅT HELLSKOTTA.

Seremedy var typ allt för mig... Tur att deras musik iallafall fortfarande finns kvar. Men jag kommer börja gråta om jag lyssnar på deras musik...

MITT LIV ÄR ÖVER.

Amaya...

Hejsan ^w^

Imorse fick jag äntligen reda på vad YOHIOs undulat heter oWo

Den heter Sora, Det är "himmel" på japanska :3 Omg.. KAWAII. >:'333

Visste ni att "Namida" betyder tårar? Aja. Det gör det iaf. :3

...

...

JAG HAR INGET ATT SKRIVA OM, MOBBA MIG INTE DDD: 

Jag vill att du som äger http://yohionoveller.blogg.se/ ska skriva mer på din novell... NUUUUUU... För jag är såååååååååå uttråkad, och jag älskar dina noveller! :3
Så.... SKRIV.

Jaja. Snart ska jag åka och rida c: Utan mamma den här gången. För jag har smittat henne c:< Mwehehehe. >:3

Men jag tror att jag ska klara av att hämta borstarna själv cX<

Amaya-chan c:<

I brist på saker att göra...

Visste ni att YOHIO har skaffat en lila undulat? Haha. Den är jättesöt! Om ni vill se den, Gå in på denna hemsida:

http://www.videofy.me/yohio/1268904

Kawaii (^-^)

Undrar vad den heter... :D

Nu har jag inge mer att skriva...

Heddå ^-^

Amaya-chan

Usch och fy.

Jag är förkyld.

Usch.

Fan.

Min näsa gråter.

JAG HAR JÄTTETRÅKIGT.

Mweh. ;_;

Bara för att jag har jättetråkigt så får ni mer av novellen.

-------------------------------------------------------------------------------

Jag kollade på Emma. Hon hade lika svårt att hänga med som jag. Jag tror att Seike och YOHIO tävlade om att komma till tåget först, de gav varandra blickar som sa ”Jag kommer först!” lite då och då.

När vi äntligen var framme vid tåget var klockan 5 över halv 3.

-Skit, vi missade den sista möjliga, sa YOHIO.

-Ursäkta mig, men kan ni snälla berätta vart vi ska? Frågade Emma.

-Nej, eftersom det inte blir idag så kan vi inte berätta idag. Vi åker imorgon istället, svarade Seike.

Istället för att åka till det hemliga stället gick vi ut och så fick vi en rundtur i Tokyo. YOHIO och Seike visade alla de bästa shoppingaffärerna, sushiställena och sedan gick vi på ”Ueno Zoo”. Det var ett zoo med fler än 500 olika djur. De sötaste var pandorna som hängde i träden.

YOHIO hade fått lov att sova på mitt hotell en natt till, så efter rundturen gick vi tillbaka till hotellet och gick och lade oss.

Nästa morgon vaknade jag mycket tidigare än de andra. Jag tog fram min mobil och kollade på klockan. Kvart i 7. Jag stönade.

Eftersom jag inte hade lust att somna om, steg jag upp ur sängen och tog på mig kläder. Jag tog på mig en ljusrosa klänning med körsbärsblommor på som jag hade köpt dagen innan.

YOHIO hade berättat att de kallades ”Sakura” i Japan. Sakura var ett vackert ord. Jag älskade hur de la sig på tungan. ”Det skulle passa i en låt.” hade jag sagt när han berättade det för mig. Han hade skinit upp och lett ett brett leende.

Jag drog på mig ett par vita knästrumpor och satte ett vitt hårband i håret. Jag visste vad YOHIO skulle ha sagt nu.

-Kawaii! Hörde jag en trött röst säga bakom mig. ”Kawaii” är japanska för ”sött/söt” Jag vände mig om och såg att YOHIO kollade på mig.

-Förlåt om jag väckte dig, sa jag och log. Han log tillbaka.

-Det gör inget, svarade han. Han drog bort täcket och klev också upp. Han gav mig en snabb kyss och tog sedan fram kläder ur sin väska.

Jag satte mig på sängen och tittade på medan han klädde på sig.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Den blev jättekort ;_;

Livet är inge bra just nu. Usch. 

Goodbye for now.

Amaya-chan.

Hallåååå folk >:DDD

Just nu sitter jag och väntar på min polare som har hemspråk. Vi ska gå på stan och äta sushi =^OwO^=

Omnomnomnomnom :D

Jag är inne på Tumblr och gör... det man gör på Tumblr... d;

Idag fick vi veta att nationellaproven imorrn blir fysik :I Jag hatar fysik. Uschlaaaa.

Ska få låna en bok imorrn av en kompis >:) Den heter "Hello Kitty ska dö" d: Hon säger att den är jättekonstig. Därför vill jag läsa den c:<

Aja. Nu ska jag fortsätta Tumblr...a. Höhö..

Amaya-chan

Nu kommer mer av novellen o^w^o

-------------------------------------------------------------------------------------------

-Well, congratulations to you two, but can we sing the last song now? Frågade Seike i en mikrofon. Vi började skratta.

-Sure, svarade Kevin.

-Förresten, sa Kevin innan han tog sin gitarr.

-Kalla mig YOHIO från och med nu, Mitt riktiga namn för så dåliga minnen med sig, sa han. Jag log.

-Okej, YOHIO, svarade jag. Emma kom fram bakom mig och tog armkrok med mig. YOHIO tog upp sin gitarr och jag vinkade hejdå till honom. Han vinkade tillbaka.

Jag och Emma gick tillbaka backstage. Vi satte oss i soffan och väntade på att killarna skulle bli klara. Den sista låten var Déjà Vu. Låten de spelade första gången vi träffades. Alla minnen från tiden innan vi träffades, när vi träffades och allt vi hade gjort tillsammans kom som en våg över mig. Tårarna kom på nytt.

-Vad är det, Amanda? Frågade Emma

-N-nostalgi.., svarade jag mellan mina snyftningar. Emma log och kramade om mig.

-Det är inte så att du gråter för att vi kommer skiljas åt när vi är i Sverige igen? Frågade hon lågt.

-Va? Svarade jag. De hade inte slagit mig förrän nu… Jag hade alltid tänkt att när YOHIO kom tillbaka till Sverige skulle allt vara bra igen. Jag hade aldrig tänkt på att Emma kanske inte bor i Sundsvall. Men vart bodde hon?

-Men… Men vart bor du? Frågade jag och snyftade.

-Långt bort ifrån dig, svarade hon.

-Men vart? Frågade jag igen.

-Sundsvall, svarade hon. Snyften övergick till skratt.

-Vad är det, Amanda? Har du blivit psykiskt sjuk eller något? Frågade Emma. Jag började skratta ännu mer. Vilken rolig fråga!

-Nej… Jag bara.., svarade jag mellan skrattattackerna.

-Vadå? Frågade Emma. Jag försökte lugna ner mig så mycket som jag kunde.

-Jag bor också i Sundsvall, sa jag och började genast skratta okontrollerbart. Efter en stund började Emma också skratta. Jag fick så ont i magen av allt skratt att jag la mitt huvud i Emmas knä och drog mina knän upp till hakan. Emma böjde sig ner över mitt ansikte och hade händerna på magen. Hon hade antagligen också ont. Vi låg så och skrattade tills någon avbröt oss.

-Vad håller ni på med?  Frågade en röst?        

♥Seikes POV♥

Vi gick igenom korridoren som ledde tillbaka backstage.

-Det var så jävla roligt! Sa YOHIO. Det var första gången han sa det efter en konsert. Vanligtvis brukade han vara missnöjd med sig själv. Jag log. Han log tillbaka. När vi kom backstage satt Emma i soffan och Amanda hade huvudet i hennes knä. Emma satt med ansiktet över Amandas. De skrattade.

-Vad håller ni på med? Frågade jag dem. Amanda blev så överraskad att hon ramlade ner på golvet. Emma tittade på oss och sedan började hon skratta ännu mer. Amanda låg på marken och hade tappat andan av fallet. Jag stod bara där och stirrade men YOHIO sprang fram till henne.

-Är du okej, frågade han. Hon nickade.

-Jag tappade bara andan, sa hon när hon började andas normalt igen.

YOHIO hjälpte henne upp. Jenziih, Ray och Linder satte sig i soffan. Jag satte mig ner bredvid Emma i soffan och lade en arm runt henne. Hon började rodna smått. Amanda satte sig på Emmas andra sida och YOHIO satte sig bredvid henne. Det var ungefär en decimeters avstånd mellan mig och Emma. Amanda puttade Emma lite så att hon föll mot mig. Hon la handen på mitt knä för att ta emot sig själv. Jag började le. Hon började rodna och tog bort handen. Hon flyttade lite på sig men jag följde efter henne och satte mig så nära henne som det gick. Hon försökte flytta lite till, men Amanda satte sig i vägen.  Hon stirrade hotfullt på Amanda. Amanda bara log.

-Vill du inte sitta bredvid mig? Frågade jag.

-Jo, men… Det blev lite för trångt.., sa hon ursäktande och rodnade ännu mer. Vi andra började skratta.

♥Amandas POV♥

Jag och de andra började skratta. Emma var för söt ibland. Jag och Seike flyttade ut lite så att hon fick mer utrymme.

-Tack, sa hon.

Vi satt och pratade länge innan vi var tvungna att åka tillbaka till hotellet. Jag grät för att jag inte ville åka ifrån YOHIO igen.

-Jag vill inte åka ifrån dig igen! Sa jag och kramade honom hårt.

-Vi ses ju snart igen, svarade han och strök mig över håret.

-Jag vet… men vi har ju varit borta från varandra så länge.., jag vet inte om jag klarar en dag till utan dig, sa jag.

-Jag känner samma sak. Men kom ihåg att jag älskar dig. Jag ska ägna alla mina drömmar åt dig, svarade han.

-Ursäkta om jag stör.., men kan du inte följa med till hotellet och sova där då? Frågade Emma. Jag tittade upp på YOHIOs ansikte. Han log.

-Om jag får för Tommy, svarade han. Vi letade igenom hela arenan nästan innan vi hittade honom i YOHIOs loge.

-Gömmer du dig för oss? Frågade Seike honom. Han började skratta.

-Nej, hurså? Svarade han

-Vi har letat överallt efter dig, svarade YOHIO.

-Okej. Men, är det där Amanda? Frågade han och tittade på mig. Jag nickade och log.

-Hejsan, Tommy! Sa jag.

-Trevligt att se dig igen! Sa han.

-Jaja. Kan jag få sova på Amandas hotell ikväll? Frågade YOHIO.

-Visst, bara ni inte gör något… oanständigt, svarade Tommy. Alla började skratta, utom YOHIO. Han höjde bara på ögonbrynen. Sedan vände han sig om mot mig.

-Jag ska bara byta om så går vi sen, sa YOHIO. Jag och Emma log. Vi gick ut ur logen. När vi väntade på att YOHIO skulle bli klar drog Seike med sig Emma lite längre bort. Seike sa åt oss att det var något privat så vi höll oss borta.

♥Seikes POV♥

Jag drog med mig Emma lite längre bort till en vägg med ett skynke över. Vi gick in bakom skynket och fortsatte gå en bit bort. Lite längre fram fanns det en dörr. Jag öppnade den och visade henne in. Rummet var svagt upplyst av en liten lampa som stod på golvet i ett hörn.

-Vad gör vi här? Frågade Emma. Jag vände mig mot henne. Vi stod mitt i rummet.

-Jag vill berätta en sak för dig, svarade jag.

-Jaha… vad ville du berätta då..? frågade hon. Jag började rodna.

-Jag.., började jag. Jag visste inte hur jag skulle fortsätta meningen. Alla mina känslor var som en stor klump i magen. Alla tankar var som en dimma. Allt jag kunde tänka på var hur mycket jag tyckte om tjejen som stod framför mig. Första gången jag såg henne visste jag att jag älskade henne.

-Jag tycker om dig… Mycket… Faktum är att jag… Älskar dig..., klämde jag fram. Jag såg svagt hur hennes min skiftade mellan glad och förvånad. Utan att tänka efter böjde jag mig fram och kysste henne. Först stod hon bara där, men efter ett tag besvarade hon kyssen. Jag lade mina händer runt hennes midja. Men efter en stund tryckte hon bort mig.

-Seike... hur gammal är du..? frågade hon.

-Varför undrar du? Svarade jag.

-Åldersskillnaden.., svarade hon och tittade ner på våra fötter. Jag lade mina fingrar under hennes haka och lyfte upp hennes ansikte. Hon tittade in i mina ögon.

-Ålder kan aldrig sätta stopp för kärlek. Det är bara en siffra. Jag bryr mig inte om varken din eller min ålder, svarade jag. Hon började le och sedan kysstes vi igen.

♥Amandas POV♥

Jag och YOHIO satt på soffkanten. Ray, Jenziih och Linder hade gått till turnébussen. Vi diskuterade hur barnen nu för tiden var.

-Allt jag vill är att barnen ska våga vara sig själva. De flesta är ju rädda för att bli mobbade. Jag har ju varit med om mycket sådant i mitt liv. De kallade mig bög och mycket annat, sa YOHIO

-Ja, när jag började klä mig i de här kläderna, i femman tror jag, så började alla säga dumma saker åt mig. Vännerna som jag en gång hade, även de som hade stöttat mig tidigare, lämnade mig och började snacka skit om mig bakom min rygg. Jag bryr mig inte så mycket nu, men då… Jag blev deprimerad och började… skära mig själv.., sa jag. YOHIO tittade oroligt på mig. Jag log sorgset.

-Oroa dig inte, jag slutade i åttan. Men jag har ärren kvar, sa jag. Han tittade på mina armar. Jag drog upp ärmen på koftan. Det var runt tjugotre ärr på min underarm. Han strök försiktigt över ärren med sina fingrar.

-Aldrig igen, Amanda, sa han lågt.

-Nu har jag ju dig, svarade jag. Han kysste mig.

-Nämen! Har ni pusskalas igen? sa Seike. Han och Emma kom gående mot oss, hand i hand. YOHIO pekade på deras händer.

-Vad är det där? Frågade han och hånlog. Jag kollade på Emma och log.

-Vet du inte det? Frågade Seike som svar. De började skratta. Jag himlade med ögonen.

♥--------------------------------------------------------------------------------------------------♥

Seike bestämde sig för att också följa med till hotellet. Jag och Emma kramade om varandra och sa godnatt.

Jag tog YOHIOs hand och började gå mot mitt rum.

-Så, hur har du haft det när jag var borta? Frågade han.

-Dagarna var långa och tråkiga. Det gick inte en sekund utan att jag tänkte på dig. Själv då? svarade jag.

-Jag har grävt ner mig i jobb så jag sluppit tänka på hur mycket jag saknat dig. Men det hjälpte inte så mycket, på kvällarna kunde jag inte sova för att jag har tänkt på dig, svarade han. Jag log.

När vi kom in i mitt rum satte han sig på sängen och tittade sig omkring.

-Vad ska vi göra? Frågade han. Jag gäspade.

-Kan vi inte gå och lägga oss? Undrade jag.

-Okej, svarade han.

-Jag måste bara gå på toa, sa han och reste sig upp. Jag nickade. När han gick in på toaletten tog jag upp mitt nattlinne som jag hade slängt på golvet. Jag tog av mig mina kläder och drog på mig nattlinnet. Sedan kom YOHIO ut. Han hade bytt om till pyjamasbyxor, han hade ingen tröja på sig. Och han var… Utan smink.

♥YOHIOs POV♥

När jag kom ut ur badrummet stod Amanda i nattlinnet. Jag tittade på henne och log. Hon stod där som förstenad.

-Är det något fel? Frågade jag.

-N-nej, inget, svarade hon.

-Okej, sa jag. Hon drog bort täcket och lade sig ner i sängen. Jag gjorde samma sak. Hon låg ihop kurad som en boll. Jag lade mig med min mage mot hennes rygg och mina knän i hennes knäveck. Vi låg så ett tag innan jag bröt tystnaden.

-Du tycker jag är ful, va? Frågade jag. Jag kände igen ansiktsuttrycket. Alla tjejer jag hade visat mig såhär inför hade reagerat som Amanda gjorde. Det var orsaken till att de flesta gjorde slut med mig. Hon vände sig om mot mig och tittade mig i ögonen.

-Nej. Du är den vackraste personen jag någonsin sett utan smink, svarade hon. Jag blev förvånad över det svaret, men det såg inte ut som att hon ljög.

-Ingen har någonsin sagt så till mig.., sa jag. Hon log. Jag kysste henne.
Det kändes som om vi flög igenom himlen på ett fluffigt moln. Hon strök min kind. Plötsligt drog hon bort sina läppar och jag var tillbaka i verkligheten igen.

-Jag älskar dig, Kevin, sa hon. Jag log. Plötsligt rann tårar ner från mina ögon. Hon log och torkade bort dem med sin tumme.

-Tårar passar inte på dig, sa hon och pussade mig på pannan.

-Jag älskar dig också, sa jag. Hon log ännu mer och tog min hand.

Jag låg och vakade över henne hela natten. Hon såg så fridfull ut när hon sov. När hon vaknade låg jag vaken och tittade på henne. Hon höll fortfarande min hand. Hon tittade mig i ögonen och log. Jag log tillbaka. Vi låg så ett tag tills det knackade på dörren.

-Jag öppnar, sa jag. Hon nickade. Jag gick till dörren och öppnade den. Det var Emma och Seike. Emma började rodna när hon såg att jag inte hade någon tröja på mig.

-Tjena Yoyo, sa Seike. Jag rynkade på ögonbrynen. Jag hade aldrig gillat det smeknamnet.

-God morgon, svarade jag även fast jag inte hade sovit.

-God morgon? Klockan är halv två! Sa Seike. Jag spärrade upp ögonen och smällde igen dörren.

♥Amandas POV♥

När YOHIO hade klivit upp för att öppna dörren somnade jag om direkt. Jag vaknade strax därpå när YOHIO ruskade om mig.

-Amanda! Amandaaa! Vakna! Klockan är halv två! Sa han. Jag öppnade ögonen och såg YOHIOs vackra, gröna ögon stirra in i mina.

-Äntligen! Sa han. Jag reste mig upp ur sängen och tog upp kläderna från igår.

-Har vi bråttom? Frågade jag.

-Ganska, svarade han.

-Vart ska vi? Undrade jag. Han log hemlighetsfullt.

-Det får du se, svarade han.

-Okej.., sa jag och vände ryggen mot honom. Jag tog av mig nattlinnet och drog på mig mitt svarta linne.

-Jag går på toaletten, sa han. Jag nickade och fortsatte att klä på mig.

När jag var klar tog jag på mig min jacka och skor och väntade på att YOHIO skulle bli klar.

-Du kan gå ut, jag kommer snart! Ropade han från badrummet.

-Okej! ropade jag tillbaka och gick ut genom dörren. Emma och Seike satt utanför dörren och väntade.

-Äntligen! Sa Emma när hon såg mig. Jag log.

-Förlåt att det tog så lång tid, sa jag.

-Det gör inget. Vet du vad vi ska göra? Seike vägrar berätta något, frågade hon.

-Nej, YOHIO vill inte heller säga vad vi ska göra, svarade jag. Seike log hemlighetsfullt.

Efter en liten stund kom YOHIO ut ur rummet. Han hade en svart skinnjacka, rosa byxor, silvriga skor och stora solglasögon på sig.

-Ska vi gå? Frågade han. Seike nickade och reste sig upp. Emma reste sig också. Seike och Emma tog varandras händer och följde efter YOHIO som gick först. Jag gick längst bak och gjorde mitt bästa för att följa med i deras takt.

När vi kom ut på gatan svängde de höger mot en tunnelbanestation. Jag hamnade ungefär fem meter bakom Emma och Seike som pratade och pratade. Ingen lade märke till att jag hamnade bakom. När de gick ner till tunnelbanan stannade jag där uppe för att se när de märkte att jag var borta. Efter ungefär tjugo minuter blev jag trött på att vänta. Jag tog fram min mobil och ringde till Emma.

Sju signaler gick. Hon svarade inte. Han var antagligen för upptagen med Seike för att bry sig. Mina tårar började rinna. Jag var van att vara ensam, men det här… Min bästa vän struntar i mig. Och värst av allt: Min pojkvän brydde sig inte om att jag var utanför. Det var ju ett trevligt sällskap.

Jag testade ringa till YOHIO. Efter fem signaler svarade han.

”AMANDA?! VART ÄR DU?!” skrek han i telefonen. Det lät som om han grät.

-Jag ville se hur lång tid det tog innan ni märkte att jag var borta, sa jag stadigare än jag hade förväntat mig. Seike tog telefonen.

”Emma och YOHIO är hysteriska. De gråter båda två. Vart är du?” frågade han.

-Jag är vid tunnelbanestationen närmast hotellet, svarade jag.

”Okej, vi kommer och hämtar dig.” sa han. Jag hade inte lust att förklara för YOHIO och Emma här.

-Nej, Seike. Bara du. Snälla, bad jag. Jag visste att han inte skulle be om en förklaring.

”Okej…” svarade han.

-Hejdå, sa jag och lade på. Jag satte mig ner på gatan med ryggen mot en husvägg. Människorna som gick förbi mig tittade konstigt på mig, men jag brydde mig inte.

Efter ungefär en kvart kom Seike upp från tunnelbanan. Jag ställde mig upp. Han gick fram till mig och kramade om mig.

-Vill du åka nu på direkten eller ska vi vänta en stund? Frågade han.

-Kan vi stanna en liten stund till? Undrade jag.

-Visst, svarade han. Jag satte mig ner mot husväggen igen. Jag var tvungen att rensa mina tankar och bli lite starkare innan jag träffade dem igen. Seike satte sig bredvid mig och strök mig över ryggen.

-Du behöver inte svara, men varför stannade du? Frågade han efter en liten stund.

-Ni hade så roligt och ni brydde er knappt om mig. Jag trodde det aldrig skulle hända med er, men så hände det, och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, svarade jag utan att tveka.

-Det var verkligen, verkligen, inte meningen, sa han. Jag gav honom ett svagt leende.

-Jag vet. Det är bara jag som är konstig, sa jag. Han log.

-Kan vi gå nu? frågade jag.

-Ja, jag tror att de börjar bli lite oroliga igen, svarade han och skrattade lågt. Jag log. Vi reste oss upp och gick ner i tunnelbanan.

♥---------------------------------------------------------------------------------------------------♥

♥YOHIOs POV♥

Jag och Emma satt på en bänk och väntade oroligt på att Amanda och Seike skulle komma. Jag strök Emma över ryggen för att lugna oss båda. Hon satt med knäna vid pannan och snyftade.

-Det är mitt fel.., sa hon mellan snyftningarna.

-Säg inte så, det var mitt fel att jag inte gick med henne. Hon är ju ändå min flickvän, svarade jag.

-Men.., snyftade hon. Jag var själv väldigt ledsen och orolig, men jag försökte att inte visa det inför Emma. Om jag inte kunde vara stark, varför skulle hon kunna vara det?

-Emma, YOHIO.., sa en röst bakom oss. Vi vände oss om. Det var Amanda. Emma kastade sig över henne.

-Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt.., sa hon samtidigt som hon snyftade.

-Du har inget att be om ursäkt för. Det var mitt fel att ni blev så oroliga. Förlåt mig, svarade Amanda.
Emma och Amanda stod och kramade varandra ett tag. Amandas ansikte var nerborrat i Emmas hår.
Efter en stund kollade Amanda upp på mig och släppte Emma. Emma släppte Amanda och gick till Seike. Amanda kom fram till mig och kramade mig hårt.

-Förlåt, viskade hon.

-Vi var jätteoroliga.., svarade jag.

-Jag vet, förlåt.., sa hon. Jag pussade henne på pannan

-Varför gick du ifrån oss? Frågade jag. Hon svarade inte på ett tag.

♥Amandas POV♥

-Varför gick du ifrån oss? Frågade YOHIO. Jag visste inte om jag skulle svara. Men jag svarade eftersom han var den enda som verkligen förstod mig.

-Jag ville se hur lång tid det tog innan ni märkte att jag var borta, svarade jag lågt. Han tittade in i mina ögon.

-Förlåt mig, sa han. Jag tittade ner på marken.

-Jag har ju redan sagt att.., började jag men han avbröt mig.

-Det är inte ditt fel. Det var jag som var okänslig. Förlåt, jag har bara haft så mycket i mitt huvud på sista tiden, sa han. Jag tittade upp på honom, log och pussade honom på kinden. Han log.

-Är vi sena nu? frågade jag. Han tittade på en klocka.

-Nej. Om vi skyndar oss så hinner vi, svarade han.

Vi drog med oss Seike och Emma och skyndade iväg. YOHIO höll min hand och sprang framför mig. Jag sprang så fort jag kunde. Han var snabbare än mig.
Emma och Seike sprang bredvid oss.

---------------------------------------------------------------------------------------

Hoppas ni gillar den. Det har tagit ett tag att skriva den o^w^o

Arigatou Gozaimasu!

Amaya-chan (Da writer) \(owo)

Förlåååååt!
Förlåt för skitdålig uppdatering D:

Jag har varit upptagen med novellen, läxor och livet!

Men nu är jag här iaf! :D

Om ni undrar hur det går med novellen så kan jag berätta att jag har satt personligt rekord med ord på word. Jag har skrivit 33 sidor och 10.347 ord än så länge :"DDDDD

Det kommer mer på bloggen snart c:

Här får ni några smexiga bilder på Seike och YOHIO:

^^^HAN HADE INGA UNDERKLÄDER!^^^

*Overloaded med smexighet*

Som sagt.

Gomen!

Amaya-chan (o^w^o)