Jag har en fråga till er som känner mig...

Varför är ni mina vänner?

Jag menar...

Jag är ju en liten unge som inte förstår något. En tönt som bara fjantar omkring. En löjlig apa.

Jag är bara helt enkelt... Jag... Och jag vet inte varför jag har vänner... Jag är förvirrad... Ugh. Jag kan inte förstå varför just jag ska bli räddad av så bra vänner... Kunde det inte ha varit någon bättre person än mig som blev räddad? Någon fin, snäll, trevlig, social och någon som var värd ett liv. 

Yuki... Jag önskar att jag kunde finnas där för dig när du behövde någon...

Julia... Jag önskar att jag var en bättre person... för du förtjänar mer än vad jag är...

Aylar... Jag önskar att jag kunde ändra på min personlighet, så att du slipper trösta mig när jag är ledsen...

Nor... Jag önskar att jag kunde ändra på alla de saker jag sade till dig... Alla de gånger jag svek dig...

Freja... Jag är ledsen för alla gånger jag har sårat dig och svikit dig... Jag vet att jag har gjort dig besviken... Förlåt...

Elsa... Förlåt att jag är så dryg... Jag vet att jag är det...

Amanda... Jag är ledsen över att jag tryckte bort dig... Jag är ledsen över att allt blev så här... Över att du blev så här... Nedtryckt i mörkret, i skuggan av Amaya. "Jag" är bara ett stort, svart, tomt hål. Vad är jag? Jag vet inte. Vem är jag? Jag vet inte. 

Kan någon snälla hjälpa mig?

Nej, gör inte det. Jag vill inte att ni ska tyngas av mina problem. Förlåt för allt jag har gjort... Jag vill inte att ni ska såras... aldrig någonsin...

Ugh... Snälla... Berätta varför ni är mina vänner när jag är den jag är... Och när jag är så här dum... *suck*

Hejdå...

Hejsansmejsanplejsan c':

Jag är sjuk idag.

FUCK MY LIFE. c:

Jag HATAR att vara sjuk. >:c

Värsta som finns.

Men jag var faktiskt på skolan idag. c:

Till klockan 11 typ. c:

Jag var där för att göra ett nationellt prov i svenska.

Jag trodde att jag skulle få vara där i typ en halvtimme och prata på om något.

Men Nähä.

Jag var visst sista gruppen och var tvungen att vänta i två och en halv timme. ;_;

Jag blev typ förbannad c:

Men sheisse. 8c

Usch.

Fy.

Bäh.

Orkar inte skriva mer nu c':

Amaya

NÄHÄ.

JAG SOM STANNA UPPE SÅ LÄNGE ÄVEN FAST DET ÄR SKOLA IMORRN, BARA FÖR ATT SE YOHIO.

MEN NEJ.

NÄ.

DE HÄR GÅR JU INTE.

HEJDÅ.

Hejsann alla som läser.

:c

Nu är Amaya ledsen. :c

"Varför ar Amaya ledsen?" undrar du.

Då svarar jag:

Kobato är slut... :c

Och... Och... OCH...

DET VAR SÅ JÄVLA SORGLIGT. DDDDDDDDDDDDDDDDDDDDD:
Bahahahahahamas. :'C

*VARNING FÖR SPOILERS*

Kobato-chan var typ död och egentligen skulle hon typ åka nånstans men sen fick hon den sista "candyn" av Fujimoto-san. Egentligen så ville hon stanna med Fujimoto men enligt något jävla (URSÄKTA SPRÅKET) kontrakt så var hon tvungen att åka nånstans (idk where o.o) Det dödade mitt hjärta. ;______;

Jag dog där :cccc

Sedan, helt randomly, så tappade alla minnet av Kobato-chan. Men Fujimoto fick tillbaka minnet av henne så han gick till alla och frågade om de kom ihåg Kobato. Men ingen gjorde det ;_;

Inte ens Sayaka!!! DDDDD:

Så han gick till Kohaku, som var en ängel. Hon hade minnet kvar av Kobato och hon förklarade allt för Fujimoto-san.

Några år senare var han advokat/assistent eller något och skulle åka till ett hus för att kolla något. Jag vet inte vad han skulle kolla men han skulle göra något.

I huset fanns ett piano. Han satte sig vid det och började spela "Ashita kuru hi", låten som Kobato brukade sjunga. ;_;

Sedan helt plötsligt hördes Kobatos röst utanför. Hon sjöng den låten. Fujimoto-san gick ut och hälsade på henne. Hon hade inget minne av honom.

Jag dog där också. ;___;

Men sen gick de in och han satte sig vid pianot igen.

"Kan du sjunga sången för mig, en sista gång?" frågar han och hon nickar. Han börjar spela och hon börjar sjunga. SEDAN HELT PLÖTSLIGT KOMMER MINNENA TILLBAKA TILL KOBATO OCH HON KOMMER IHÅG ALLT! DD:

OCH DÅ DOG JAG IGEN!!!!!! DDDDD:
Men sedan kramade de varandra och typ hade ett lovely moment. Då fick man se alla. Sayaka, Chitose, Chise, Chiho, Domoto, barnen på barhemmet... ALLA! De gjorde någonting, men de mindes inte Kobato.................

;_;
Sedan fick man se Ioryogi-san c: Han gav sig själv 100 poäng. Lol c':

MEN SEN SJÖNG HON ASHITA KURU HI IGEN OCH JAG BÖRJADE GRÅTA DDD':

Sen var det slut :''''''''''''''''''''''''''c

*SPOILERS SLUT c:*

Sorgligt :cccccccc

Jahaja, nu ska jag fortsätta skypa med fina HeLpMeScReAm cccc':

Amaya-chan ^-^

Tårarna kommer nu...

Tårarna som skulle ha funnits där när det hände...

Tårarna rinner ner för mina kinder när jag skriver detta...

Tårar för Seremedy...

Jag kan inte... Jag vill inte... Leva längre...

Men jag vet att jag måste vara stark...

Men...

Men...

Mitt hjärta ekar tomt...

Snälla, hjälp mig någon...

Fan vad jag saknar er.

Jag känner inget förutom smärta...

Mitt hjärta... går sönder... bit efter bit... med varje andetag jag tar...

Jag kommer inte klara det här...

Men jag måste...

Innan jag hittade Seremedy var mitt hjärta alldeles tomt och jag visste inte vad jag skulle göra. Men Seremedy lyste upp min vardag. När jag hörde SEIKEs historia om sitt självmordsförsök så bestämde jag mig för att hålla kvar vid mitt liv. Om inte Seremedy skulle ha funnits skulle jag vara död vid det här tillfället. Men sedan splittrades Seremedy och med dem, alla min livsglädje. 

Jag förstår inte hur jag har klarat mig i 16 dagar utan dem nu...

Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv.

Amaya...

Seriöst nu.

Har ni hört YOHIOs nya cover på "Himlen är oskyldigt blå"?

Den  är så vacker... Jag sitter bokstavligt talat här och gråter nu...

Den är så vacker...

Sök på YOHIO på Spotify, och då finns den längst ner.

Jag älskar, älskar, älskar, älskar, älskar, älskar, älskar den!

Om ni inte har lyssnat på den, så gör det! NU!

Den är... så vacker...

Amaya-chan

Jamen.. God morgon!

Vad trevligt att du gick in på min blogg!

Gillar ni min nya header förresten?

Jag älskar den ;w;

YOHIO och SEIKE ;w;

Jag måste skaffa mig ett liv.

Seriöst.

Igår var jag uppe till tre för att komma på en novell. Jag dog.

Och det blev inte bättre av att jag inte kom på något ;_;

Så snäääääääällaaaaaa! Om ni har några ideer till en novell, så skriv dem i kommentarerna!

Nälla, nälla, nälla? 8c

Som sagt.

SKAFFA DIG ETT LIV AMAYA.

Hmm... Jag tror jag har hittat ett nytt band istället för Seremedy, som splittrades...

Men jag är inte säker än.

De heter April Divine.

Inte riktigt likadana som Seremedy.

Seremedy var ju visual kei typ, April Divine är mer "normala" ;_;

Och Seremedy var och kommer alltid vara speciella för mig ;_;

April Divine kommer aldrig bli lika bra som Seremedy.

Annars är Black Veil Brides också bra. 

;_;

Det känns som om jag står mitt i ett vägskäl och måste välja mellan Seremedy och April Divine.

Jag vet att jag skulle ha valt Seremedy, men det känns så konstigt... Jag vet inte riktigt...

HJÄLP MIG! D':

Amaya ;_;

OMAGASH DIS FEELS:

MIN ARM ÄR MED. 7.47

RIP SEREMEDY. Once a MADling, Always a MADling

Ugh.

AmAyA